My life!

Det jobbiga har bara fortsatt, fick ju göra det svåra beslutet och omplacera min hund, stog mellan valet att avliva henne eller ge henne en chans hos nån annan, och jag hittade en familj som verkade passa henne jätte bra, det är en familj med två mindre barn och de håller på att bygga ett hus på landet och har hästar och är mycket mer aktiva än jag och Toni. Jag hade annonsen ute i nån timme bara när pappan i familjen hörde av sig, och jag bara grät, i flera timmar, jag kunde inte ens ta hand om Rasmus, så tur som va så var jag hos min underbara farmor som hjälpte mig med lillen, Jag trodde att jag va beredd på att nån skulle vilja ha henne, men det va jag inte, det kom som en chock! Kanske för att jag skrev helt ärligt om att hon har två problem, det med att skydda mig med att nafsa på alla främmande som försöker närma sig mig och sen det där med att möta andra hundar, hur många är lika "galna" som jag som tycker om att jobba med problemhundar? Ingen trodde jag! Men fel hade jag om det!
Så iallafall, så kom hela familjen för att titta på henne och ta med henne hem för provtid, och pappan kom och hälsade mig i handen, jag va helt säker att nu är det kört, Aquila kommer bita honom, men hon överraskade mig :D Hon va faktiskt snäll <3 Så tog vi en promenad, och han tog kopplet, allt gick bra tills Aquila fattade att det va en främling som höll i henne, så hon gjorde ett hopp och skulle nafsa på han, men han sa bara välidigt lugnt och bestämt nej och rykte lite i kopplet, och man såg hur hela hunden blev undergiven, så hon la av med dumheterna och tyckte faktiskt att mannen kanske inte var så dum iallafall :) Vilken lättnad för mig må ni veta!! Det tog med sig henne för att prova och bra hade allt gått och efter 5 dagar så hade det bestämt att det vill behålla henne, det gjorde ont i hjrärtat, men mycket bätte än att ta livet av henne tycker jag.. I slutet av veckan så ska vi hälsa på dem och lämna Aquilas pass och papper till dem. Det är otroligt tomt här hemma och ledsamt tyst, men jag börjar faktiskt vänja mig om det, det är mycket mindre stress nu och vi kan faktiskt bjuda hem gäster, även sånna som aldrig träffat hunden, och det känns bra, det är ju så man lever ett normalt liv.. Synd bara att vi inte orkade ta itu med problemet, men jag kände mig så trött, det är ju inte bara lite jag redan jobbat med hunden, hon hade ju en del problem redan för länge sen, allt tuggande och separationsångest och aggressiviteten och säkert några till som jag glömt ;) Men fin va hon innan jag blev gravid, en hund som jag trodde jag alltid skulle ha brevid mig :( Ja ja.. Så jobbigt som det än känns, så får man ju faktiskt vara vuxen nu och Rasmus är allt för mig, för han bästa så va det nog rätt att ge hunden en chans hos nån annan.. (Men jag är ledsen ändå) :( Min älskade Aquila <3

Nu blev det ett slarvigt inlägg, orkar inte ens läsa igenom det, så allt som är fel stavat, skit i det! Jag ville bara skriva ut om känslorna kring hunden och hennes framtid..

Finns det nått mer underbart än ens eget barn? Jag tror inte det! Rasmus är iallafall otroligt underbar :) Och han är rolig, varje gång han nyser så blir han arg efteråt, han  tar i ordentligt och låter typ som aaaarrghh!! haha :D Vi har ganska roligt här hemma med Toni varje gång han nyser, låter verkligen så gulligt :D <3
Rasmus har börjat vara mer vaken nu efter amningarna, lite mera social än den första veckan :) det är ju kul, men mindre kul när han ska mysa på nätterna med :D Men tur som är så vaknar han bara en eller två gånger varje natt så det blir inte så jobbigt..
Innan Rasmus föddes så föreställde jag mig att amning skulle vara mysigt och det är det :) man får närheten med lillen och på nått sätt så är det riktigt ro givande, jag har aldrig kännt mig så här lugn och avslappnad som jag varit nu efter födseln..

Nu ska jag slappa en stund för sen när prinsen vaknar så ska vi hälsa på hos min morbror och hans familj :)

Puss och kram

Idag är det 10 dagar sen älsklingen föddes :) Igår va jag på långpromenad för första gången på typ 4 månader :D Känndes skönt! Jag gick till byn, till Hong Kong och visade min lilla pärla för kollegorna, passade på att handla samtidigt, sen gick jag hem till farmor för att äta middag med dem och därifrån gick jag hem :)

Hemma hos farmor så vägde jag mig, och konstigt nog så väger jag samma som dagen innan jag födde :/ Jag fattar inte hur det är möjligt :D Jag ser jätte smal ut (jämfört med innan graviditeten) och kommer i alla dom kläderna som förr i tiden (innan jag flyttade till finland) men kilona är kvar! :D haha! Skit samma, bara jag inte börjar se tjock ut, det vill jag aldrig mera vara :D

Nu idag har jag suttit vid datorn och försökt leta efter ett hem till min hund :( Det är skit jobbigt, men jag vill verkligen inte avliva henne :( Hon har blivit lite jobbig runt mig för ca 3 månader sen, hon har livit helt överbeskyddande och försöker bita folk som närmar sig mig (folk hon inte känner) annars är hon hur snäll som helst, med mig, bebisen, Toni och alla andra som hon känner sen innan, men alla nya människor välkomnar hon med tänderna.. Och visst funkar hon fint i den normala vardagen, men jag kan inte lita på henne längre, och hur ska det bli om vi aldrig kan ta hem gäster? Mitt hjärta blöder, men vad ska jag göra? Det är ju inte direkt så att jag bara vill bli av med henne, NEJ, men jag har inget ork kvar, i över 2 år har jag kämpat med henne dagligen och fin har hon blivit, men det går inte att hon vaktar mig på detta sättet nu när vi har bebisen :( Hur ont det än gör så vill jag att hon kan bli avslappnad igen och få ett hem där hon får mycket mer aktivitet och stimulans än vi hinner ge henne.. Jag skulle gärna ge Aquila till Linda och Dennis, men jag tror dom har djur så det räcker ;) haha!

Nej usch! Nu ska jag äta nått till lunch och hoppas på att allt löser sig på bästa sättet <3

Det va länge sen jag skrev och det har hänt massa saker, riktigt tråkiga och hemska saker och världens underbaraste också..

Jag börjar med de dåliga :( Tonis bror, Mika gick bort den 29.5 :( Han ramlade eller hoppade från sin balkong på sjätte våningen.. Och va inte helt "nykter" nej, han har haft länge problem med droger, och var antagligen rejält påverkad denna hemska dagen också.. Jag blir så fruktansvärt arg, för det är verkligen så onödigt att det händer sånt här, men drogerna är starkare än människan :( Tyvärr! Jag hatar allt sånt! Det förstör hela livet och lite till.. Det tog lite tid innan vi kom över chocken, visst hade man redan i tankarna att nån gång händer det nått, men vi ville absolut inte att det skulle ske och speciellt inte på ett sånt här sätt :( Saknaden och sorgen efter Mika är stor.. Det är inte så många i dom kretsarna som får en andra chans i livet och jag är glad för hela mitt hjärta för deras skull som hittar styrkan att sluta och som får en andra chans <3

---

Nu byter vi till otroligt mycket trevligare saker, nämligen min bebis <3 Rasmus föddes den 18.6 klockan 03.41. Underbaraste vackraste lilla människa <3 Förlossningen tog sammanlagt 22:55 Länge aj ont hade jag :) Men det va absolut värt det (tar nog ändå ett tag innan jag vill ta om detta) ;) Rasmus vägde 3595g och var 50cm lång, fick hela 9 poäng också, min fina lilla prins <3 Ja vad ska man säga om förlossningen? Jag trodde inte det va möjligt att klara av så mycket smärta, men tydligen så överlevde jag och många andra har ju överlevt me så ;)

 

För tre veckor sen ungefär så fick jag erbjudande från Teliasonera att byta abonemang till dem, och de har billigare pris när man ringer sverige (ringer ju en del till mamma :P) så mina telefonräkningar har innan med annan operatör legat på över 3000kr-4000kr!! Och det har jag verkligen kännt mig stressad över, men jag vill prata med mamma!! Nu när jag har billigare minutpris till alla länder där det finns telia, så efter halva räkningsperioden så har jag använt bara ca. 700kr!! :D lite skillnad! Tur att jag bytte! Toni har ju försökt övertala mig att inte ringa så mycket då det blivit fina räkningar, men va fan, saknar man sin mamma så är det omöjligt att inte ringa :D Men nu blir det bättre summor på räkningarna <3 Tjihoooo!! Dessutom så tog vi abonemang till Toni samtidigt på Teliasonera och då ringer vi 3000minuter var gratis till varandra, så det gör ju också stor skillnad. Tur att jag kollade saldot idag, tänkte på det inatt när jag låg vaken att jag kommer säkert få mega räkning nu när jag ringt mamma så otroligt mycket, när jag låg på sjukhuset och efter det med.. Men nix.. Vilken lättnad :)

Nu ska jag äta lite frukost, puss och kram på er!

Så jag ska börja med ny hobby, jag ska göra naglar, har beställt ett startpaket för gele naglar :) Kul att kunna fixa sina egna naglar och kanske efter lite övning så kan man ju tjäna lite extra pengar på att göra till andra också :) Detta är nått jag drömt om länge!! jag har tänkt på att beställa sakerna redan i fler veckor, men så har jag bara skjutit fram det hela tiden, igår tnkte jag att om jag inte börjar med det nu när jag är mammaledig så kommer jag aldrig att ha tid att lära mig. Ska visa bilder på det jag beställt:

Nu när man börjar må bättre så tycker jag att jag borde ju reagerat mycket tidigare på att jag inte mådde bra, men hur fasiken kan man veta att bakom all trötthet gömmer sig en infektion??
Hur som helst så fick jag åka hem igår efter att crp hade sjunkit till 38, det måste sjunka mer, normala ligger ju under 10, men nu är det iaf under den "farliga" gränsen som dom sa på sjukhuset. Idag ska jag till mvc och kontrollera allt, där ska även kollas crp..
Det är lite tråkigt att vara hemma, ingen som kommer med medicinen på morgonen, inget frukost på sängen och man måste laga mat själv!! :D haha! Bortskämd man känner sig.. Nej men ärligt, så va det riktigt gott att bli uppvaktad på det sättet när man ändå inte va helt hundra, idag känner jag mig mycket mycket piggare! Nu är allt lite lite ljusare igen :) Underbara livet :D <3

Nu ska jag fixa iordning mig! Puss och hej <3

Har jag blivit rädd för, när man ligger här och ser andra kvinnor, vissa som nyss fött och vissa som det är på gång med och vissa (såna som jag) som har nått annat problem men går med magen i vädret, har jag verkligen fått massa tankar om just förlossningen, jag har blivit jätte nervös, nästan rädd, man vet ju inte alls vad som förväntar mig! Hur är man säker på när det är dags att åka in tillexempel? Ja visst, jag har fått massa info om allt, men hur kan man veta, jag kanske inte har riktiga sammandragningar, eller vattnet kanske inte går alls för mig :O Som ni förstår så har man lite för mycket tid att sitta och tänkapå allt möjligt just nu :)
Inatt så kom det en kvinna som fick bosätta sig i sängen brevid mig, hon hann vara här i ca. 5 minuter när vattnet gick, jag tänkte bara herregud, händer det här verkligen just brevid mig!? Då va klockan strax efter 12 på natten, sen så pratade hon en stund med sköterskan och satte sig i dagrummet, klockan halv sex kom hon in på rummet igen för att hämta sina saker, då hade hon massor med sammandragningar, och jag tänkte bara, herregud, göm mig nånstans!!! Hon bara mellan sammandragningarna plockade ihop sina saker och sa till en tredje kvinna i rummet att nu ska jag gå och föda, haha, det tyckte jag lät lite roligt, men jag kännde att jag vill inte mera alls detta, jag vill ha bebisen ut på nått annat sätt :D Bara ploppa ut den så där snabbt och smärtfritt, går det tror ni? ;) haha! Nej, men dessa känslor går väl över senast när man är på väg att föda själv..

Så det va mina tankar så här på morgonen! Roliga va? Ne usch, nu ska jag invänta att lyssna på hjärtljudet på bebisen och sen kommer läkaren och berettar om jag får åka hem, så håll tummarna att jag får det! :)

Jag har ju kännt mig lite trött och hänging, men annars har jag haft det bra, mamma började ju undra om jag började bli depprimerad, men det svarade jag att jag inte trodde på, har ju kännt mig normal mentalt det är bara kroppen som skrikit efter vila! :) Sen så fick jag feber och frossa i tisdags, änkte inte mer på det för på onsdag va det inget, förrän på kvällen och så fortsatte det tills fredag kväll, dagarna va helt utan feber och på kvällarna kom det frossa och feber, men på fredags så kännde jag mig mera febrig, så på lördag morgon ringde jag läkaren för rådgivning, men hon tyckte jag skulle till vårdcentralen och ta crp och kissprov, det visade sig att jag har infektion i kroppen, troligen i njurarna, så jag blev skickad till förlossningsavdelningen, det kontrollerade så bebisen var frisk, vilken han va :D <3 Jag skulle få åka hem inom en halvtimme, meeeen, sen kom det fram att eftersom jag inte tål penicillin så måste jag stanna tills antibiotikan verkar, ifall den inte sänker crp, så måste dom hitta på nån annan medicin, läkaren sa bara att imorn får du säkert åka hen, så det levde jag på tills imorse, när läkaren kom och berättade att crp värdet inte sjunkit, så det blir minst en natt till på sjukhuset, imorn  bitti tar det nya prover och så håller vi tummarna igen, för jag vill verkligen hem, det är svin tråkigt att ligga här :) enda bra är att sköterskorna kollar bebisen för jämnan så hjärtljudet är normalt, vilket det har varit <3 viktigaste är att lillen mår bra!
Tycker bara att det är så konstigt att jag inte alls haft några symptom, inte svårt att kissa, inte ont nånstans, eller ont i magen har jag haft på nätterna, men inget i ryggen.. men men, tydligen så kan det vara symptomfritt när man är gravid.. Kul, hur ska man då veta att det är nått?

Nu ska jag sova och hoppas på att bli piggare snart, natti natti!

Jag mår illa, jämt! Igen! Speciellt när det gäller mat, då kommer en klump i halsen som gör det nästan omöjligt att svälja.. Det är precis som i början av graviditeten, fast då spydde jag upp allt, nu har jag lyckats att inte spy, men det känns som att jag måste äta lite nästan hela tiden för att få i mig till räckligt.. Men på mvc varnade dom redan i början att ofta det som har kraftig illamående i början har det även i slutet, det finns tydligen dom som spyr ännu på förlossningen. Kul. Men men, det har den senaste månaden bara blivit värre och värre hela tiden. 6 veckor och 2 dagar kvar till bf så hoppas det inte blir värre än så här, annars blir det väl att äta den medicinen mot illamåendet igen.. Det är verkligen inte kul, idag har det tagit 3 timmar att få i mig lite flingor och en halv macka.. Nu fick jag klagat lite, hoppas att nästa inlägg är lite roligare..

Kram på alla!

Blev inga bilder på hunden förut vid stranden, det va andra hundar på plats så jag va tvungen att använda båda händerna så Aquila inte drog iväg :) Men hon va mest konsentrerad på vattnet :D Söt! Så hon brydde sig inte mycket om dom andra för en gångs skull :)

---

Tog lite bilder på mig istället :)

Idag när jag satt med Sabina och åt hamburgare på Hesburger så kom jag fram till vad jag vill jobba med ;) Jag vill sätta målarfärg i burk på nått industri :D haha, Sabina har sommarjobbat med nått sånt för några år sen, och det tyckte jag att lät kul :D Och det bästa av allt, då har man inte kunderna på sig hela dagarna :) Jag tycker inte om att sitta i kassan för folk är inte så trevliga! Så det gäller bara att hitta en målarfärg industri, eller vad det kan heta, och helst i sverige ;)

Nu ska jag och vovven gå ner till stranden så hon får bada lite :) Ska ta med kameran så jag lägger upp några bilder när vi kommer hem igen :)

Puss och kram på allihopa så länge!

Idag mår jag mycket bättre, så det hjälpte att vila en hel dag :) Sov nog bort den största delen av dagen igår, gött! Blev väckt en gång av min underbara Toni som hade gjort middag till mig <3 så jag steg upp från sängen för att äta och sen sov jag igen :) haha! :)
Idag är det så härligt väder att jag hade tänkt ta en promenad bort till farmor och farfar för en gångs skull, men så provade jag lite kläder och blev helt slut efter det, så min farbror som åker dit dagligen kommer och hämtar mig och vovven istället ;) Lite lat får man ju vara nu när man börjar bli så stor! :D Glömde skriva det hur glad jag blev hos mvc när jag vägde mig, har nu äntligen kommit upp tillbaka till den vikten som jag vägde innan jag blev gravid (gick ju ner så mycket dom första månaderna) så nu är man 200g tyngre än innan, inte mycket, men bebisen växer normalt så alla är nöjda :) Och det kanske är rätt bra att jag inte fått några extra kilon under graviditeten för jag är inte bra på att banta :P Ännu är det 7 veckor kvar så förhoppningsvis stiger kilona liiite till :) Nu ska denna stora klumpen gå och försöka få i sig lite mellanmål :)

Skriver mer sen! Puss och kram!

Bilden är tagen förra sommaren, så jag kanske har bubliserat(eller hur man stavar) den tidigare :)

 

Mamma vill alltid vara med på kort :D <3 Samuli som är fotografen :)

 

Våran lilla galning som har så vackert leénde :D <3